Natur och moral

whitmanWalt Whitman (1819–1892)
Utvalda dagar
Lund : Ellerströms, 2016
Översatt av Gunnar Harding. Originalets titel: Specimen days & collect. Ursprungligen utgiven: Philadelphia : Rees Welsh and Company, 1882

_________________________

1882 utgav Walt Whitman boken Specimen days & collect, innehållande dagboks- och minnesanteckningar samt några kortare, opublicerade prosatexter. Han beskrev innehållet som ”den mest egensinniga, spontana, fragmentariska bok som någonsin tryckts.

Den del av boken som har titeln Specimen days består av sammanlagt 248 korta texter som skildrar upplevelser från olika delar av Whitmans liv. Ur det stora antalet, huvudsakligen kronologiskt ordnade, texter har Gunnar Harding valt ut 40 stycken för sin svenska översättning, Utvalda dagar.

Den tunna, men innehållsrika boken inleds med skildringar från Whitmans uppväxt i New York, följd av hans erfarenheter som frivillig medhjälpare på olika sjukhus under inbördeskriget för att avslutas med naturiakttagelser av en åldrande författare som långsamt återhämtar sig från en stroke. Översättningen innehåller inte de texter som baseras på Whitmans nordamerikanska resor i slutet av 1870-talet, inte heller Whitmans kommentarer om amerikanska författare.

Ur ögonblicksbilderna träder det fram ett porträtt av en unik människa, en man djupt präglad av sitt lands historia och natur. Hans sympatier finns hos de vanliga människorna, de som dagligen utför sitt arbete utan att knoga och synas. I ömsint skildrade möten med barndomens kuskar och krigets överblivna, amputerade och döende soldater, framstår han som en sann humanist.

Grunden för samhället, demokratin, konsten och moralen, menar Whitman, är en enkelhet som härrör ur en närhet till naturen. I bokens sista mening undrar han om inte litteratur och religion under alla tider strävat efter samma mål:

”att återföra människor från deras evinnerliga kringirrande och sjukliga abstraherande till den kostnadsfria vanligheten, det gudomligt och ursprungligt konkreta.”

Som konvalescent är det naturen som stärker honom, som ger honom upplevelser av någonting som är större än honom själv, intryck som ”filtreras genom själen, och som ger minnet näring och föda och stillhet långt efteråt.” Men det är inte bara iakttagelser, utan även en fysisk närhet till naturen som han behöver för sitt tillfrisknande. Jag kommer inte att glömma beskrivningen av hur han omfamnar träd för att ta del av deras livskraft.

Det är i naturen och i upplevelsen av den som han själv ”når ner till känslomässiga, outgrundliga djup, subtilare än alla de dikter, målningar, musikstycken jag någonsin läst, sett, hört.” Att intellektuellt försöka förstå betydelsen av naturupplevelserna är dock för honom lika meningslöst som att söka efter betydelsen av poesi:

 ”När den är som bäst liknar poesin vad som uppfattas av ett samspråk i skymningen mellan avlägsna och dolda talande, av vilket vi endast fragmentariskt uppfattar sorlet. Vad som inte uppfattas är mycket mera – kanske själva huvudsaken.”

Whitmans självbiografiska texter är levande, vackra och ofta poetiska bilder från en människas liv. Trots tidsskillnaden upplevs boken som en påfallande tidlös, närmast modern bok.

Gunnar Hardings urval är välvalt och utomordentligt väl översatt.

whitman3Originalutgåvans titelsida

 

Annonser