Berättelser utan slut

Anton Tjechov (1860 – 1904)
Damen med hunden : noveller
Lund : Bakhåll, 2017
Översatt av Bengt Samuelson. Innehåller novellerna: Damen med hunden (Дама с собачкой, 1899), Danspianisten (Тапëр, 1885), Berättelse utan slut (Рассказ без конца, 1886), Jägaren (Егерь, 1885), Vadet (Пари, 1888), Posten (Почта, 1887), Med Anna om halsen (Анна на шее, 1895), I främmande land (На чужбине, 1885), Efter teatern (После театра, 1892), Bröllopsbesvär (Перед свадьбой, 1880) och Agafja (Агафья, 1886).

______________________________

De flesta som läst Anton Tjechovs noveller på svenska har antagligen läst någon av de många översättningar som gjordes av Ellen Rydelius och Asta Wickman – var och en av dem översatte ett femtiotal noveller. Asta Wickman gjorde merparten av sina översättningar under 1950-talet efter att ha blivit uppmärksammad på Tjechovs novellkonst av Ellen Rydelius, vars översättningar tillkom från mitten av 1910-talet fram till 1940-talets slut.

Ellen Rydelius och framförallt Asta Wickmans översättningar har visat sig stå sig väl under decennierna. Även om andra översättningar senare publicerats, t ex de som gjordes av Staffan Dahl i början av 1980-talet, har både Rydelius och Wickman haft fördelen av att ha översatt flera av Tjechovs mest kända noveller och dessutom har deras översättningar fått god spridning genom att vara lätt tillgängliga i olika återutgivningar.

Men även goda översättningar åldras. Drygt sextio år efter publiceringen av Asta Wickmans Damen med hunden och andra noveller (Stockholm : Forum, 1955) har Bengt Samuelson nyöversatt flera av de noveller som ingick i boken. Bengt Samuelsson har en ledigare ton än sin äldre föregångare och rör sig genom texterna med en tydlighet och elegans som gör läsningen mycket njutbar.

I boken Damen med hunden ingår hans översättningar av elva Tjechov-noveller, varav åtta tidigare översatts av Asta Wickman och två av Ellen Rydelius (I främmande land och Efter teatern). Av bokens innehåll har, vad jag kunnat se, endast en novell tidigare inte funnits i svensk översättning (Bröllopsbesvär). Boken är utgiven av förlaget Bakhåll, som även publicerat tio kortromaner av Dostojevskij i Bengt Samuelsons fina översättningar.

Novellerna utspelas i ett stillastående, orörligt samhälle med tydliga gränser mellan människor. Klasstrukturen och statsapparatens rangordning ger upphov till beroendeförhållanden mellan herrskap och tjänstefolk, mellan man och kvinna. I detta sociala landskap rör sig människor försiktigt eller sveps med av passioner som försätter dem i oväntade situationer. När passionerna svalnat är deras liv ofta förändrade, endast beroenden lever kvar som minnen av svunna förhoppningar.

Med få scenanvisningar förmedlar Tjechov snabbt en bild av personer i fastlåsta roller och instängda miljöer. De melankoliska texterna skildrar personer som finner sig stå inför avgöranden, vilkas konsekvenser inte är en del av berättelsen. Istället avslutar Tjechov sina noveller just när livstragiken blivit uppenbar. Flera noveller skildrar personer på väg in i äktenskap som påminner mer om fängelser eller teaterscener än otvungna miljöer för gemensam samlevnad.

De öden som presenteras är dock sällan så entydiga som man först skulle kunna tro. Personerna är oftast större än de roller de spelar. Även om Tjechov ibland hanterar dem med en distanserad lekfullhet, är lekfullheten endast förlagd till språket. Deras sorgliga och gripande öden bottnar i en stark människokärlek, som medför att Tjechov alltid behandlar dem respektfullt, om än ibland med en road blick.

Den klarhet som Tjechov förmedlar har inte uppkommit av en slump. För att nå dithän har hans språk bearbetats till en polerad skärpa som likt glasögon ger tydliga konturer åt människor och deras liv. Utmaningen för en översättare blir att nå fram till vad Staffan Dahl har beskrivit som det tidlösa hos Tjechovs språk:

”den skenbart enkla, avklarade, fantastiskt raka stilen, utan överflödiga ornament, [som] gör att Tjechov alltid ter sig modern och levande i original.”

Bengt Samuelssons översättningar har ett vackert, rent språk som uppvisar alla kännetecken på att kunna åldras väl. Jag hoppas att Damen med hunden endast är den första av flera volymer med Tjechovs noveller i hans översättning.

(Damen på bokens omslag är inte i sällskap med någon hund – vare sig en fyrbent eller en tvåbent. Kan det vara en sentida kommentar till titelnovellen?)